1-årsdagen

För ett år sedan var jag i Chile, för ett år sedan startade jag den här bloggen. För ett år sedan hade jag inte börjat plugga än, jag var fortfarande en resande i världen. Jag var på marknaden i La Florida förra året för att handla frukt och grönt till nyårsfirandet. Allt var i färg och varmt. Idag tittar jag ut och allt är vitt, och kallt. Men jag trivs i detta vinterland, det känns exotiskt på något sätt. Jag var borta så länge att jag uppskattar en riktig vargavinter, jag letar efter det genuina att falla tillbaka till. Jag letar efter vinterns rötter. Jag vet ju att jag får komma in och värma mig, jag har allt jag behöver. Och jag vet att det inte är för evigt.

Något som heller inte kommer att vara för evigt hoppas jag är den här envisa kvasiförkylningen som jag har fått. Jag vet inte riktigt vad som händer i min kropp just nu. Det började med värsta febern, enorm trötthet, lite svagt magont, illamående, men inget mer. Sen efter någon dag då jag trodde jag snart skulle bli bra igen började jag nysa och nysa och nysa och sen fylldes hela bihålorna med sprängande snor. Så nu sitter jag här och nyser och snyter mig omvartannat. Jag lovar, jag skulle kunna fylla ett badkar snart med snorpapper. Det var som om alla bakterier och virus tänkte att det här var ett förträffligt tillfälle att passa på och hoppa på mig, nu när jag är "ledig", så varför inte fylla sjukdomskvoten så långt det bara går.

Vi får se om det blir något nyårsfirande för mig i år. Jag ska kurera mig så gott det går idag och kanske hinna läsa ut Luftslottet som sprängdes. Och ta mig levande igenom en annan explosion....