Grått nytt hår!!!!!!!

Det är onsdag, nyarsafton och vi aker till grönsaksmarknaden i La Florida for att inhandla godsaker till arets sista maltid. Jag har tänkt mig en fin sallad med olika blad, körsbärstomater, avokado, ärtskott, paprika och gräslok. Till det ekvatorianska, stora räkor och en potatisgrätang.
Vi sneddar i den gassande solen över ett antal övergangsställen i en flervägskorsning innan vi kommer fram till ena änden av marknaden. Det doftar färsk basilika och koriander, jordgubbar och nektariner, bifftomater och torr asfalt. Vi kommer lite sent, sa en del försäljare har redan packat ihop sitt och bara lämnat kvar en hög med övermogna frukter och grönsaksblast. Men manga av de som fortfarande är kvar har börjat sänka priserna och star och hojtar ihärdigt sina varor och för hur mycket de erbjuder dem. Prissänkningarna smittar av sig fran stand till stand och efter att ha gatt fram och tillbaka och jämfört priser och kvalitet har vi gjort nagra riktiga fynd. Vid ett stand med prissänkta vattenmeloner skockar sig folk för att inhandla de eftertraktade törstsläckarna. Nagra kvinnor star och bankar och slar och klappar de stora kloten for att höra vilken de ska ta med sig hem. De far inte lata for dovt, da är de fortfarande omogna, utan ihaligt och med svung i den stora fruktkroppen. Efter att ha klappat bade tre och fyra och fem olika klot och försökt höra nan skillnad gar vi över till att lita pa intuitionen istället och vi far med oss tva stora och fina vattenmeloner för knappa 12 kronor.
Med ryggsackarna fulla av annanas, potatis, körsbär, jordgubbar, valnötter, russin, nektariner, paprika, fikon, tomater och smalökar tar vi metron hem och väntar ivrigt pa att fa sätta tänderna i alla godsakerna.

Picnic i det gröna

Söndag...vi äter vattenmelon...
Igar var vi pa picnic i el parque intercomunal de la Reina, pannkakor, jordgubbar, körsbär, persikor, mate. Sprang en vända runt parken innan jag flasande dunsade ner pa filten. El mate gör en hyperaktiv. Runtom i parken grillade folk och njöt av den sena sommarkvällen. I dammen trampades sma batar fram och skrämde änder och lösa hundar skrämde folk och försökte sno till sig en och annan matbit fran grillarna, barn cyklade pa sina nya cyklar de fatt i julklapp och sag till att halvt sla ihjäl sig genom att cykla ner för kullar, trappor eller in i buskar. En sommar utan skrubbsar gills inte. De ridande vakterna patrullerade gränserna och jagade ungdomar som hoppat över stängslet för att slippa betala. Det kostar nämligen 500 pesos per person - eller hund- att vistas i parken. När solen gatt ner gick de mer över till att spana efter förälskade par som lagt sig att trycka i buskarna. Överallt spelades det fotboll pa de stora, öppna ytorna och nylediga skolungdomar berusade sig i grupp. Eftersom vi inte fick tag i mer hett vatten till el mate bestämde vi oss för att bege oss hemat. Vi rullade ut med bilen tillbaka till trafiken och tog farväl av oasen.

En grön jul

Det är varmt och man känner knappt en vindpust. Vi tittar pa finalen mellan Tigre och Boca Juniors och pustar ut efter en runda i en shopping mall med tillhörande julhysteri. Har precis pratat med familjen och hälsat god jul. Saknar pepparkakor och glögg, men mest saknar jag familjen, även om jag har en här ocksa. Dario vralar uppretat fran soffan eftersom domaren favoriserar Boca. Glasdörren till balkongen är öppen och ljudet fran trafiken utanför konkurrerar med matchkommentatorn. Äntligen letar sig en svag bris in. Klockan är 8 pa kvällen. Imorgon bär det av till moster Isabel och hennes familj. Det bjuds pa grillat med sallader, panettone och "cola de mono" (apsvans) gjord pa mjölk, kaffe, vanilj och sprit. Klockan 24 far man öppna presenterna, da det tekniskt sett är den 25:e. Jag har köpt fottalk till Dario.

Stora skälvan

Det var i torsdags, en vanlig dag, det var soligt och varmt och jag hade precis varit inne pa en gammal väns blog när första skalvet mullrade i underjorden och höghusen började svaja och lampan i köket svängde förnöjsamt, eller kanske förskräckt, det var svart att säga. Vid det här laget hade jag vant mig vid detta naturfenomen och jag blev inte lika rädd som första gangen jag kände av det. Bara för nagra dagar sedan hade jag pratat med pappa och konstaterat att jag inte hade känt av ett enda skalv den här gangen och att Skane av alla platser hade minsann haft ett pa ca 5 pa Richterskalan. Jag trodde att jag sluppit undan, men icke. Under de närmaste dagarna tappade jag räkningen pa dem, men jag tror att de var atminstone fler än 8 och det var ocksa under dessa dagar som jag bestämde mig för att starta upp min egen blogg för att skriva om alla saker mellan himmel och jord och underjord som händer, var jag än befinner mig. Sa mötet mellan min väns blogg och ett skalv blev anledningen till att fa tummen ur arslet och komma till skott. För att dela med mig av min värld, där allt kan hända.