Stora skälvan

Det var i torsdags, en vanlig dag, det var soligt och varmt och jag hade precis varit inne pa en gammal väns blog när första skalvet mullrade i underjorden och höghusen började svaja och lampan i köket svängde förnöjsamt, eller kanske förskräckt, det var svart att säga. Vid det här laget hade jag vant mig vid detta naturfenomen och jag blev inte lika rädd som första gangen jag kände av det. Bara för nagra dagar sedan hade jag pratat med pappa och konstaterat att jag inte hade känt av ett enda skalv den här gangen och att Skane av alla platser hade minsann haft ett pa ca 5 pa Richterskalan. Jag trodde att jag sluppit undan, men icke. Under de närmaste dagarna tappade jag räkningen pa dem, men jag tror att de var atminstone fler än 8 och det var ocksa under dessa dagar som jag bestämde mig för att starta upp min egen blogg för att skriva om alla saker mellan himmel och jord och underjord som händer, var jag än befinner mig. Sa mötet mellan min väns blogg och ett skalv blev anledningen till att fa tummen ur arslet och komma till skott. För att dela med mig av min värld, där allt kan hända.